Köket börjar sakta men säkert bli färdigt, vi har taklister, fläktkåpan, ett par skåpsluckor över kyl och frys, en liten takbit som fattades när vi rev skåpet och en liten bit sockel kvar..tyvärr har det kommit lite emellan tex lagning av bilar mm som har stulit för mycket tid. Men vi ska försöka ta ett sista ryck med köket i veckan nu.
Bebisstolen ska bytas ut mot en svart Agam från Ikea precis som storasyrran har, men den kommer inte in förrän tidigast vecka 47 så bebisen i familjen får stå ut med sin stol ett tag till :-)
Snyggt kök ni har fått till. Svart bänksskiva står högt på önskelistan här hemma men än så länge finns inte pengarna till att renovera köket:( Badrummen var de som fick gå först... Kubhyllorna gillar jag också mkt! Ha en bra måndag.
SvaraRaderaHallå där! :)
SvaraRaderaJa, det är ju tyvärr jättejobbigt med emetofobi men jag har lärt mig att leva med det. Jag fruktar dock den dagen jag kommer drabbas av magsjuka. Jag som vanligtvis trivs med vintern är livrädd för vinterkräksjukan. Det finns nog ingenting som skrämmer mig lika mycket som den. Om man har överseende med det jag säger.
Det finns ju hjälp att få. KBT :) Det hjälpte ju mig. Jag kan nu leva ett normalt liv. Jag sover bra, eller nej, egentligen inte, men det har ingenting med rädslan för att kräkas att göra. Jag kräktes för ganska precis 2 år sedan och då märkte jag att det inte var så farligt! Självklart tränger man bort det och blir smårädd igen. Nu är jag livrädd för att bli sjuk igen eftersom jag blev en form av benrangel. Nu lider jag av stora brister av vitaminer och mineraler och får äta tillskott.
Det är bra :) Jag är ju bara 18 år och var som sjukast när jag var 16. Min pappa var aldrig förstående. Ej heller min mor. Det känns extremt tråkigt att han fortfarande anser att det bara var en fas jag hade i livet. Men men. Jag mår annars bra :)
Med tanke på att jag inte är sådär sjuk längre så ser är jag inte längre benig. Jag har dock av någon konstig anledning gått ner i vikt ändå på sistone. Nåja.. Jag vågar äta och äter gärna nu för tiden. Även om jag helst inte äter dagtid. Eftersom jag inte är lika sjuk längre så är inte skräcken längre så stor. Jag håller mig dock undan vissa matprodukter.
SvaraRaderaHm ja. Jag var ju jättesjuk under ett års tid bara ungefär. Åt inte, sov inte, blev helt allmänt rubbad. Grät och hade panikångest varje kväll. När morgonen kom var det som ett under. Jag menar, hade ju överlevt. Konstigt sätt att leva på...
Jag har nog inte överdriven handhygien men jag har definitivt mer handhygien än de flesta.
Ja. KBT är ju speciell terapi :)
Vad fint det börjar bli! Gillar verkligen dina kubhyllor också.
SvaraRaderaSvar:
Det kan jag tänka mig. Inte dumt då det är både praktiskt, snyggt och säkert.